Tora Hedin (Foto: Anna Rex)
 

Du har ägnat hela ditt yrkesliv åt tjeckiska i olika sammanhang. Hur kom det sig att du föll just för det språket?

 

Jag har alltid varit fascinerad av språk och av att förstå världen genom språket. Att det blev just tjeckiska är både en slump och ett val, och numera en självklarhet som jag inte funderar så mycket på. Under året som föregick murens fall bodde jag i Prag, studerade tjeckiska och översättning, deltog i protester, läste och diskuterade. Själva sammetsrevolutionen deltog jag i av en händelse: jag anlände till Centralstationen med natttåget morgonen efter den demonstration som satte stenen i rullning. Det var oerhört starkt att stå på Vaclavplatsen tillsammans med alla människorna, skramla med nycklarna och höra Havel och Dubcek tala, och det är en händelse som har präglat hela mitt liv.
Hur skulle du karaktärisera den tjeckiska litteraturen? Vad gör den speciell?
Den tjeckiska litteraturen är förankrad i en centraleuropeisk tradition, det finns ett sätt att se på litteratur som jag kan känna saknas hos oss ibland. Man tar upp andra aspekter, eftersom historien har en tydlig närvaro, kriget, kommunistdiktaturen, censuren och förtrycket. Men det finns samtidigt ofta en ton av ironi, vilket skiljer den tjeckiska litteraturen från t.ex. den ryska. Jag tror att författarna Michal Ajvaz och Jaroslav Rudis kom nära ett svar under ett samtal i Stockholm i höstas. Ajvaz betonade att Tjeckien inte har något hav och såg det som en av anledningarna till att man skyr patos och storslagna berättelser. Man berättar i stället de många små historierna. Jag tycker att det ligger mycket i det – om det nu beror på avsaknad av hav eller något annat – och alla som har läst Bohumil Hrabals böcker eller sett Milos Formans filmer kan förstå vad han menar.
Vad har du själv för förhållande till litteratur? är det några författare som har betytt särskilt mycket för dig?
För mig är läsningen en nödvändig del av mitt liv och jag kan inte föreställa mig ett liv utan böcker. Jag läser mycket och fort, men vad jag läser växlar ganska mycket under olika perioder. Förutom all facklitteratur jag läser i mitt yrke, är det allt från deckare till poesi. När jag tänker efter är det faktiskt många centraleuropeiska författare som jag tycker mest om att läsa, Herta Müller, W.G. Sebald, Mircea Cartarescu, Witold Gombrowicz för att nämna några. Av de svenska författarna tycker jag mycket om Torgny Lindgren, och Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Lodz är en favorit. Men jag läser gärna de ryska klassikerna, fransk litteratur och mycket annat. Det är svårt att peka på vad jag fastnar för, men ofta börjar det i språket.
Finns det några specifika utmaningar när det gäller översättning från tjeckiska?
Det jag egentligen tycker är roligast är nog dialoger, att hitta det som fungerar på svenska. I tjeckiskan finns en särskild sorts problem för översättare, eftersom den har stora stilistiska möjligheter som saknas på svenska: det finns i princip ett separat skriftspråk och ett separat talspråk. Markörer för talspråk blir däremot ofta väldigt dominerande på svenska – om man skriver "mej" och "sej" sticker det i ögonen på läsaren. Därför är det en utmaning att arbeta med tjeckiskt talspråk och hitta rätt nivå på svenska. Talesättet "man tjänar in på gungorna vad man förlorat på karusellen" stämmer väldigt bra in på översättning. Har språken olika strategier för att uttrycka talspråk så kan man inte använda samma lösning utan får kompensera på andra sätt. Så länge man förmedlar känslan i originalet har man väldigt fria händer. I min nästa bok – av Kveta Legatova – förekommer dialekt, så det bli en ny utmaning som jag grunnar på just nu.
Vad finns det för likheter och skillnader mellan författare som Jachym Topol och Michal Ajvaz och vad ställer det för krav på översättaren?
Det är roligt att översätta olika typer av författare, eftersom man tvingas hitta lösningar på olika sorters problem. Topol och Ajvaz är kanske två ytterligheter. Topol är flödande, sinnlig, spontan och talspråklig. Ajvaz är exakt och filosoferande, med långa bisatser och genomtänkt struktur. Men de har också sina likheter; båda har en absurditet som jag gillar. Det är omöjligt att säga vilken av dem som är roligast att arbeta med,
eller svårast, men just att de har så olika språk har varit väldigt givande och också ett sätt att hitta olika språk i mig själv.
är det en fördel eller en nackdel att kunna kommunicera med författaren under översättningsarbetet?
Det här är en klassisk fråga för en översättare, och svaret är väl både och. Det är förstås en stor hjälp att kunna fråga vad författarna menar, och det är också intressant att diskutera verken med dem, men samtidigt är det ofta i svenskan som problemen ligger. Hur ska jag göra med alla semikolon hos Ajvaz? Om jag frågade honom, kanske han skulle svara att alla måste vara med. Men det är ändå mitt beslut att fatta. Topol kan ofta svara att det inte spelar så stor roll, att han har hittat på ordet jag frågar om. I slutändan är det alltid mitt avgörande.
Är det någon av dina översättningar som har gjort särskilt starkt intryck på dig?
Alla översättningar jag har gjort har varit viktiga och påverkat mig starkt, men på olika sätt. Aluminiumdrottningen och Petr Ginz dagbok var svåra, eftersom de var så tunga och präglade av sorgliga livsöden. Som översättare kan man ju aldrig hoppa över svåra saker eller hålla för ögonen. De roligaste översättningarna har jag gjort tillsammans med min pappa – vi har översatt poesi och rimmat på svenska. Senast hjälpte han mig med hexametern i Ajvaz-boken. Det var väldigt kul och jag skulle gärna göra mer av det.
Hur ser du på din forskning i relation till din verksamhet som översättare?
Både min forskning och mitt översättande handlar om att tränga djupare in i olika språkliga problem och ägna tid åt dem. I min avhandling beskrev jag just förhållandet mellan "hög" och "låg" stil i tjeckiskan, ett tema som alltid fascinerat mig. Jag analyserade tevedebatter för att se
hur de olika varianterna användes och vad de uttryckte. Jag ville helt enkelt ta reda på hur det fungerade. Det är helt fantastiskt att få koncentrera sig på en specifik fråga på det sättet under flera år. Mitt nuvarande projekt om språket i media under kommunisttiden har också en koppling till mina egna erfarenheter av att leva i ett totalitärt samhälle – att läsa tidningarna och uppleva språkets makt.
Du har i många år undervisat i tjeckiska på Stockholms universitet. Hur ser framtiden ut för tjeckiskan i Sverige?
Stockholms universitet är en samlingspunkt för forskning och undervisning i tjeckiska i Sverige. Tjeckiska är ett av de tre språken på Slaviska institutionen (de andra är ryska och polska). När jag började läsa 1983 fanns tjeckiska på fyra universitet i Sverige, men numera kan man bara läsa hela grundutbildningen i Stockholm. Jag skulle kunna ge många exempel på hur viktigt det är för kulturkontakter att ha universitetsutbildning i ett språk. Bara det att vi alla i förlaget har fått vår utbildning på Slaviska i Stockholm talar för sig självt.

- Lova Meister

Översättningar av Tora Hedin i urval:

- Michal Ajvaz: En annan stad. 2010
- Jachym Topol: Kallt land. 2009
- Jachym Topol: Nattarbete. 2008
- Petr Ginz: Petr Ginz dagbok. 2007
- Petra Prochazkova: Aluminiumdrottningen. 2006

På gång i förlaget:

I maj går Textmässan för oberoende förlag och tidskrifter av stapeln i Stockholm, och vi finns förstås på plats med våra böcker. Varmt välkomna!
När: 7 maj 2011, kl 11–16 Var: Nürnberghuset,
Björngårdsgatan 14 B Info: www.textmassan.com
nummer 2–2011