I projektet studeras ett unikt ryskspråkigt material som har bevarats från den ryska minoriteten i Ingermanland, en historisk provins mellan Finland och Estland som var svensk i ett sekel under stormaktstiden. Idag är det en del av Ryska Federationen. Materialet är nu spritt i arkiv i sex länder kring Östersjön och har samlats in dokument för dokument under mina mångåriga arkivstudier. Det har därför tidigare varit i stort sett ouppmärksammat. Nästan alla ingermanländska arkiv skulle gå under i krig och brand, och i centralmaktens Stockholm tenderade man att kassera handlingar med främmande skrift när man väl hade tillgång till översättningar, eller då handlingarna inte längre var aktuella.

I Ingermanland levde dock från freden i Stolbova 1617 och till Stora nordiska kriget 1700–1721 en ortodox rysk befolkning under svenska kronan. Här utövade man sin religion och höll fast vid många av sina seder, inklusive ett skrivet ryskt språk vars utveckling vi idag kan följa. I församlingar, i domstugor för ryska mål, i brevväxling och i köpmännens räkenskaper i den blomstrande, nästan helt ryska handelsstaden Ivangorod användes ett nedärvt ryskt kanslispråk, men detta utsattes nu för ljud- och ordpåverkan från svenska, tyska, östersjöfinska och föga kända ryska dialekter, och bevarade alltså ålderdomligheter samtidigt som det importerade nymodigheter och självt utvecklade nya drag. Det är inte ägnat att förvåna att språket inte var i samklang med den ryska som användes öster om gränsen. Där standardiserades språket i egna riktningar som är betydligt bättre kända för vetenskapen.

Under 1600-talet var nämligen det ryska språket inne i en brytningstid som särskilt på senare år väckt forskarnas uppmärksamhet. Projektet bidrar här med ny kunskap, som omfattar bl.a. morfologisk utveckling och påverkan från andra språk. Inom svensk forskning har man tidigare bara uppmärksammat de ryska texter som producerades i Stockholm för den svenska kronans behov. Något annat material har inte funnits tillgängligt. Även i rysk forskning har materialet varit okänt, trots ett stort intresse idag för ryskans utveckling just i nordvästra Ryssland.

Materialet och dess utforskning är alltså av stor vikt för flera kunskapsområden. Det är viktigt för rysk språkhistoria som sådan, för dels får vi nya vinklar för att betrakta den bättre kända ryskan i Ryssland, dels får vi kunskap om ordbruk och språklån som annars är kända ofullständigt och marginellt. Men det är ändå bara den språkliga delen! Ser vi närmare på hur och i vilka situationer språket verkligen användes av infödda talare i Ingermanland, öppnas ett nytt fönster i det kalejdoskop som dåtidens i högsta grad flerspråkiga och multietniska Sverige utgjorde. Vi ser hur en minoritet med ett annat språk och en annan religion kunde fungera i vad som annars idag kan verka så enhetligt, hur man hade egna strukturer och institutioner som faktiskt på många sätt fick provinsen att fungera. Vi kan då också få hjälp att förstå hur andra samtida mindre språk användes, för av dem fanns det många i Sveriges östliga provinser utöver de stora – svenskan, tyskan och finskan. Ur en mänsklig synvinkel är kanske det mest tillfredsställande att kunna höra rösterna från dessa människor, som varit tysta så länge och som man inte anade kunde komma åter ur arkivens gömmor. Nu kan vi läsa vad de själva skrev om sina öden och vedermödor.