Dagarna innan promotionsfesten föreläser Gasparov enligt följande:

1. "Ferdinand de Saussure Cours de linguistique generale and its early Romantic roots". Tisdagen 23 september kl. 14.00-16 Hörsal D 8

2. "The role of intertextuality in Shostakovich's music". Onsdagen 24 september kl. 12.00-14 Humanistvillans aula

3. "Idealist philosophical underpinnings of Socialist Realism". Torsdagen 25 september kl. 12-14 E 319

Boris Gasparov är en mycket framstående rysk språk- och litteraturforskare med en bredd i utbildning och forskning som han är ensam om: kandidat i ryska, PhD på ett fornryskt ämne, fem års musikstudier (inkl. pianistutbildning) med avhandling om Beethovens harmonier, och vid 31 års ålder doktorsgraden på en avhandling om funktionell syntax. Därefter anställdes Gasparov på Jurij Lotmans institut i Tartu, där han bidrog markant till utvecklingen av Moskva-Tartu-skolans semiotik. 1981 emigrerade Gasparov till USA. Efter en tid som gästprofessor vid Stanford blev han 1983 professor i slavisk språkvetenskap vid Berkeley, 1993 flyttade han till motsvarande lärostol vid Columbia University New York.
Inom sitt tredje forskningsområde (utöver språk- och musikvetenskap inkl. semiotik) — rysk litteraturvetenskap — verkar Gasparov som självlärd. Hans litterära fortbildning går tillbaka till tre år som rysk lektor i Helsingfors 1972-1974. Gasparov passade på att utnyttja universitetsbibliotekets unika ryska samling och plöjde igenom Pusjkin-epokens tidskrifter. Sedan utvidgade han studierna till 1900-talets poesi och prosa. De viktigaste författarna i hans forskning blev Pusjkin, Mandelstam och Pasternak. Produktionen omfattar ett tiotal böcker, en rad viktiga utgåvor samt långt över hundra artiklar inom språkhistoria, modern språkvetenskap, talspråk, semiotik, 1800- och 1900-talens ryska litteratur samt musik, dels musiksemiotik, dels studier i sambanden mellan musik och litteratur i rysk och sovjetisk kultur.

Bland Gasparovs böcker kan nämnas:
—Poetika "Slova o polku Igoreve" [Igorkvädets poetik]. Wien 1984;
—Poeticheskij jazyk Pushkina kak fakt istorii russkogo literaturnogo jazyka [Pushkins poetiska språk och dess roll i ryska litteraturspråkets historia]. Wien 1992;
—Literaturnye lejtmotivy. Ocherki russkoj literatury XX veka [Litterära ledmotiv. Essäer om rysk 1900-tals litteratur]. Moskva 1994;
—Jazyk. Pamjat'. Obraz. Lingvistika jazykovogo sushchestvovanija [Språk. Minne. Bild. Den språkliga existensens lingvistik]. Moskva 1996;
—Old Church Slavonic. München 2001;
—Five Operas and a Symphony. Word and Music in Russian Culture. New Haven 2005.

För sistnämnda boken tilldelades Gasparov 2006 "Deems Taylor award of the American Society of Composers, Authors and Publishers" (ASCAP) "for outstanding print, broadcast and new media coverage of music".

Gasparovs syn på språk och konst har ändrats under årens lopp. Han har övergett den teoretiska, strukturalistiska inriktningen från Tartu till förmån för en Humboldt-, Bachtin- och Wittgenstein-inspirerad uppfattning om språket och texten som levande verksamhet (jfr boken om språket från 1996), samtidigt som han har utvecklat en fenomenal förmåga att kontextualisera sina läsningar historiskt (det sista demonstreras lysande i boken om sambanden mellan musik och litteratur).

Just nu avslutar Gasparov en bok om de romantiska rötterna till F. de Saussures språkvetenskap. Sedan länge arbetar Gasparov på en bok om fragmentet hos romantikerna, främst Novalis, samt en engelsk version av boken om språket från 1996.