Sambandet mellan språk, makt och politik har intresserat politiker, statsvetare, författare och inte minst språkforskare. Det är känt att språk inte bara är ett kommunikationsmedel utan också en maktfaktor som används för att uppnå bestämda syften.
1900-talets Europa har upplevt tre totalitära regimer som har satt sin prägel inom många områden inte minst i språk – Nazityskland, det fascistiska Italien och det kommunistiska Ryssland/Sovjetunionen. Det kommunistiska partiets styre i Sovjetunionen varade i över sju decennier, och det ryska språket påverkades därför i högre grad av det officiella propagandaspråket än italienska och tyska.
Ett sådant tidsperspektiv ger möjligheter att följa förändringar som det officiella politiska språket genomgick under de första årtiondena efter revolutionen 1917. Detta är ämnet för Ludmila Pöppels doktorsavhandling ”The Rhetoric of Pravda Editorials: a Diachronic Study of a Political Genre”. Undersökningen går ut på att studera den revolutionära retorikens inflytande på språket, samt det officiella politiska språkets gradvisa övergång från revolutionens språk till totalitärt. Processen avslutades i slutet på 1950-talet, men den mest intensiva perioden var 1920-1930-talen.