Kasper är konsul med ansvar för kulturfrämjande i S:t Petersburg. Det är ett mycket utåtriktat arbete som bygger på i princip dagliga kontakter med ryssar och ryska institutioner. Det som fick Kasper att lära sig ryska handlade inte så mycket om språkintresse som intresse för landet. Ryssland var då som nu vårt mest annorlunda grannland med en rik historia och språket är som bekant en viktig nyckel för att förstå andra kulturer. Kasper började med att studera ryska i S:t Petersburg och fortsatte sedan i Stockholm. Han har också läst polska och ukrainska förutom de huvudsakliga studierna i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
Kasper tyckte undervisningen var bra och han uppskattade särskilt den speciella gemenskapen som snabbt utvecklas hos studenter på slaviska institutionen. De är som bekant inte särskilt många och redan under andra och tredje terminen påminner lektionerna nästan om familjära sammankomster. Att dessutom få knyta så pass personliga kontakter med några av Sveriges absolut bästa slavister har onekligen varit ett privilegium.
Kasper har sina språkkunskaper att tacka för mycket, inte minst på det yrkesmässiga planet. Hans kandidatuppsats i statsvetenskap byggde på intervjuer med ukrainska parlamentsledamöter och efter avlagd examen fick han anställning som forskarassistent i Uppsala och fortsatte att intervjua ledamöter.
- Jag kan av erfarenhet också intyga att det finns en brist på slavister inom UD, vilket förmodligen spelade in då jag blev antagen till diplomatprogrammet 2007.
Kasper tror utan tvekan att ett par-tre terminers studier i ryska varvat med en längre vistelse i landet öppnar upp för en stor mängd arbetsmöjligheter. Särskilt om man toppar sina studier med en examen i statskunskap, juridik eller ekonomi. Även om fler unga pratar engelska i Ryssland idag, utgör de fortfarande ett undantag. Dessutom bygger så pass mycket i Ryssland på kännedom om lokala förhållanden och vanor som inte nödvändigtvis kan förstås genom att läsa studielitteratur, anser Kasper.
Kaspers råd:
- Ge inte upp! Tröskeln till en första nivå av förståelse är på gott och ont ganska hög i ryskan, men å andra sidan ger det därför en väldig tillfredställelse när man väl känner att det börjar lossna. Mitt andra tips är att inte sova sig igenom fonetiklektionerna för de spelar en väldigt stor roll om man har ambitioner att faktiskt göra sig förstådd. Slutligen kan jag bara uppmana alla att så fort som möjligt, gärna halvvägs in i den första terminen, ordna med en kort resa till valfri stad i Ryssland. Den som klarar denna första kontakt med ivern i behåll bör göra sig beredd på ett livslångt förhållande med allt vad det innebär av givande och tagande.
