Tovas huvudämne är socialantropologi, men utan sina kunskaper i ryska hade hon inte kunnat skriva sin doktorsavhandling som handlar om hemlösa i Sankt Petersburg. Hon gav sig ut på ett äventyrligt projekt som innebar att hon under tio månader bodde i staden och hängde på soppkök, järnvägsstationer och andra tillhåll för utslagna människor.
Tova blev intresserad av Ryssland genom Next Stop Soviet-rörelsen i slutet av 80-talet. Det var en form av kulturutbyte mellan Ryssland och Skandinavien. Massor med unga svenskar åkte till Ryssland och ryssar kom till Sverige. På så sätt fick Tova ryska vänner och bekanta, och i flera år hade hon nästan alltid ryssar boende hemma hos sig. Hon lärde sig en hel del ryska av sina vänner men tyckte att hon kunde behöva komplettera med lite studier. Hon läste först ryska på komvux och gick sedan en kurs i St Petersburg. När hon kom hem läste hon Ryska 1 och nästan hela Ryska 2 på Slaviska institutionen.
Efter avhandlingen har Tova fortsatt att jobba lite med frågor som inte kunde tas upp i avhandlingen, exempelvis prostitution. Våren 2006 var hon volontär i en hjälporganisation för prostituerade och hivsmittade och var med och delade ut kondomer och goda råd på förortsboulevarderna.
Idag jobbar Tova på Socialantropologiska institutionen. Dessutom är hon en av de ansvariga för den stora ICCEES-kongressen som ska gå av stapeln i juli i Stockholm. (International Council for Central and East European Studies)
- Ryskan är ju ett världsspråk och det är alltid bra att kunna i språk, säger Tova. I Ryssland kan det vara svårt att ta sig fram utan kontakter och utan att känna folk, och det bästa sättet att lära känna folk är ju som bekant genom att prata deras språk. Det är något särskilt med Ryssland också, något som gör att man gärna återkommer.
